fjordliv.blogg.se

Idag är det sooool ute! 😍 Åh, man mindes ju knappt hur härligt det är med vårsol som torkar upp äckligt slaskblöt mark och tinar ens vintertunga sinne. Älskar våren! Och ja, jag tar säkert ut glädjen i förskott här nu och så blir det -15 och massa snö igen, men då fick jag i alla fall vara glad en gång, eller hur?!

 

Idag har jag varit i ridhuset med Rebecca på förmiddagen och ridit Elton barbacka. Han kom loss jättefint och blir bara mjukare och mjukare. Nu är vi igång!

 

Igår var vi i ridhuset igen med Meizi, Moa och Elton. Rebecca red Meizi och Alexandra Elton först medan jag och Moa tränade att skritta över bommar och kryss, att stå uppställd som på en utställning och att trava vid hand. Sedan prövade även Tilde som är Sessans medryttare att rida Elton och det gick superbra, han var så snäll med henne. 

 

Den här veckan jobbar jag och Monika stenhårt med uppsatsen. Det är en pärs att läsa alla dessa mängder av vetenskapliga artiklar och avhandlingar på svår akademisk engelska, men vi kämpar på. Utöver det ska Elton ridas alla dagar utom imorgon är planen, för då har jag Barn- och utbildningsnämnden 9-16 och sedan årsmöte med Centern på kvällen. 

 

Onsdag kväll jobbar jag åt Anneli på ridskolan eftersom hon tar mina lektioner imorgon, och på lördag jobbar jag också. 

 

 

Idag har gårdens yngsta pålle fått följa med på äventyr. Vi har lasttränat henne på transporten 2 ggr tidigare tillsammans med Meizi, utan problem, och idag var det dags att ge sig iväg.

 

Vi lastade Meizi och sedan Moa som klev rakt på i vanlig ordning och inte brydde sig något om att vi stängde bakom. Vi hade satt upp Martins GoPro i transporten så vi kunde se dem i iPaden när vi körde. Hon stod som ett ljus hela vägen. Hon var avspänd, pillade lite med ett snöre hon hittade och stod stadigt. Stor guldstjärna!

 

Vi körde till ridskolan där vi lastade ur och tog på sele på Moa och tömkörningsgjord på Meizi. Vi hade tränsen under grimmorna i transporten. Vi tog ner dem till ridhuset. Moa var väldigt nyfiken och uppspelt och tyckte det var oerhört spännande att vara på en ny plats och inte minst när vi kom in i ridhuset. Hon var lite spänd och trippig och busig de första typ två minutrarna sedan var hon en stjärna! Jag ledde runt henne ett bra tag och lät henne bekanta sig med ridhuset medan Rebecca tömkörde Meizi, det mest spännande i hennes mening var speglarna där hon kunde få pussa på sig själv 😉 När hon var helt avspänd kopplade vi på tömmarna och tömkörde henne en stund, Alexandra gick jämte och ledde henne och Rebecca fortsatte tömköra Meizi.

 

När vi var klara gick Rebecca upp med Meizi till transporten medan jag och Alexandra och Moa tog en liten avstickare in i privatstallet och hälsade på en som har sin häst där. Moa har inga problem med att gå iväg sådär själv. Det är himla skönt att känna att hon både är så trygg med Meizi men också kan lämna eller lämnas av henne utan problem.

 

Sedan lastade vi på och åkte hem. Hon stod lika fint på hemvägen som på ditvägen.

Vårt lilla MVG-barn kan alltså tillräkna sig ännu en full pott på provet till sin samling av goda betyg på hittills utförda uppgifter. Åh, vad jag älskar den lilla hästen 😍💖 

 

 

I tisdags var det exakt ett år sedan jag hämtade Moa hos uppfödaren och hon blev min. 

Det blåste och snöade iskall blötsnö som fick oss allihopa att bli stelfrusna under de 1h och 45 min det tog att få den lilla damen att gå på B-kortslastbilen. Redan där förstod vi att det här är en självsäker dam med egen vilja. Hon gjöt fast sig i backen, totalt lugn men också totalt ovillig att gå in i den där konstiga lådan. Först när det passade henne klev hon lugnt på.

Sedan dess har hon tagit mitt hjärta med storm. Varje ny sak jag introducerat henne för har hon mött med nyfikenhet och lugn, en fantastisk kombo. Hon finner sig i det mesta, är orädd och trygg i sig själv, men har också en vilja av stål som kikar fram ibland. Utöver det är hon väldigt snäll, väldigt tillgiven och uppfinningsrik - man skrattar ofta åt hennes många upptåg.

Hon är den som gnäggar och kommer travande i hagen när man ropar, som alltid vill gosa, som alltid måste nosa på brevlådor, som tar livet med en klackspark, älskar livet, kan öppna boxdörrarna själv och släppa ut sina kompisar, som bockar så pälsen yr och som rör sig som en gudinna😍😍.

Idag lasttränade vi henne för första gången på transport. Jag har låtit henne bekanta sig lite med släpet i somras ett par gånger genom att låta henne nosa på lämmen och käka godis med framhovarna på lämmen. 

Idag ställde Rebecca in Meizi i transporten och så väntade jag och Moa utanför. Först tyckte hon det verkade onödigt att sätta fötterna på lämmen och stod bara obekymrat kvar på backen trots lock och pock. Sedan klev hon upp med framhovarna och fick beröm och godis. Jag klappade på henne och ställde henne så hon stod korrekt in mot öppningen där hon skulle gå in. Sedan stod vi så någon minut medan jag och Rebecca pratade med varann och plötsligt bara går hon in. Jag fick skynda mig att vakna till liv så jag kunde gå före in och lugnt och stilla klev hon efter mig hela vägen in där hon fick mer beröm och godis. Vi stod där inne en stund och Meizi gullade med henne i vanlig ordning. Sedan backade vi lugnt och stilla ut!

Jag har en slicksten som godis vid lastningen för att undvika att hon skulle kunna råka sätta nägot i halsen om hon skulle kasta sig exempelvis.  

Nu ska vi göra om den här proceduren ett par gånger innan vi ska åka en kort sväng och se att det funkar. Sedan är vi redo att åka till ridhuset för miljöträning och löshoppning på jullovet 😍😍

På jullovet är det dags för en ny tömkörningsperiod för lilla damen som haft en viloperiod nu. 

Hon är ju min första egna unghäst och det är verkligen sååå roligt att jobba med henne. Se alla framsteg och bygga ett band redan från start och forma henne precis som jag vill. Jag är SÅ tacksam att Jossan övertalade mig att våga köpa henne. Föralltid tacksam!! Det är nog det bästa jag gjort ❤️❤️❤️