fjordliv.blogg.se

I tisdags var det exakt ett år sedan jag hämtade Moa hos uppfödaren och hon blev min. 

Det blåste och snöade iskall blötsnö som fick oss allihopa att bli stelfrusna under de 1h och 45 min det tog att få den lilla damen att gå på B-kortslastbilen. Redan där förstod vi att det här är en självsäker dam med egen vilja. Hon gjöt fast sig i backen, totalt lugn men också totalt ovillig att gå in i den där konstiga lådan. Först när det passade henne klev hon lugnt på.

Sedan dess har hon tagit mitt hjärta med storm. Varje ny sak jag introducerat henne för har hon mött med nyfikenhet och lugn, en fantastisk kombo. Hon finner sig i det mesta, är orädd och trygg i sig själv, men har också en vilja av stål som kikar fram ibland. Utöver det är hon väldigt snäll, väldigt tillgiven och uppfinningsrik - man skrattar ofta åt hennes många upptåg.

Hon är den som gnäggar och kommer travande i hagen när man ropar, som alltid vill gosa, som alltid måste nosa på brevlådor, som tar livet med en klackspark, älskar livet, kan öppna boxdörrarna själv och släppa ut sina kompisar, som bockar så pälsen yr och som rör sig som en gudinna😍😍.

Idag lasttränade vi henne för första gången på transport. Jag har låtit henne bekanta sig lite med släpet i somras ett par gånger genom att låta henne nosa på lämmen och käka godis med framhovarna på lämmen. 

Idag ställde Rebecca in Meizi i transporten och så väntade jag och Moa utanför. Först tyckte hon det verkade onödigt att sätta fötterna på lämmen och stod bara obekymrat kvar på backen trots lock och pock. Sedan klev hon upp med framhovarna och fick beröm och godis. Jag klappade på henne och ställde henne så hon stod korrekt in mot öppningen där hon skulle gå in. Sedan stod vi så någon minut medan jag och Rebecca pratade med varann och plötsligt bara går hon in. Jag fick skynda mig att vakna till liv så jag kunde gå före in och lugnt och stilla klev hon efter mig hela vägen in där hon fick mer beröm och godis. Vi stod där inne en stund och Meizi gullade med henne i vanlig ordning. Sedan backade vi lugnt och stilla ut!

Jag har en slicksten som godis vid lastningen för att undvika att hon skulle kunna råka sätta nägot i halsen om hon skulle kasta sig exempelvis.  

Nu ska vi göra om den här proceduren ett par gånger innan vi ska åka en kort sväng och se att det funkar. Sedan är vi redo att åka till ridhuset för miljöträning och löshoppning på jullovet 😍😍

På jullovet är det dags för en ny tömkörningsperiod för lilla damen som haft en viloperiod nu. 

Hon är ju min första egna unghäst och det är verkligen sååå roligt att jobba med henne. Se alla framsteg och bygga ett band redan från start och forma henne precis som jag vill. Jag är SÅ tacksam att Jossan övertalade mig att våga köpa henne. Föralltid tacksam!! Det är nog det bästa jag gjort ❤️❤️❤️